Plötsligt så låg jag där i sängen, så förvånad att jag trodde mina ögon skulle hoppa ur, med gråten i halsen och som världens mest ensamma människa- det blev känslokaos och jag trodde ärligt talat att jag skulle slå sönder allting i min värld. Men den kaosen är nu över och den andra har börjat!

Fortfarande besviken, väldigt ledsen och allmänt uppgiven.
Efter maten som nu vaknas i köket så ska jag ta mig en promenad bort till Fredrik & Emellie och där ska jag spendera kvällen framför bra tv;program och ett trevligt sällskap. Ska bli skönt att inte vara ensam!

Nu skriker mamma om mat, adjö