Jag vill inte undan kläderna från golven och lägga de i resväskan, jag vill inte behöva tänka framåt och jag vill inte veta vad som väntar utanför dörren. Ett sommarlov som till en början känns väldigt långt känns i slutändan inte som mer än någon vecka. Efter mer än fyra veckor, sammansvetsade, tillsammans dagligen, hand i hand och nätterna långa som kommer det kännas väldigt jobbigt när jag sätter mig på tåget tillbaka till Skåne.
Imorgon börjar skolan, då är det tillbaka till verkligheten. Plötsligt ska jag sova ensam hela veckorna och även vissa helger, nu kommer vi bara träffas vissa helger och på mina lov, plötsligt är vi tillbaka där vi började och har ett år till framför oss av eviga tågresor, längtan och saknad. Visst finns det fördelar till en början, men efter två år ser jag inget annat än nackdelar. Jag har aldrig längtat efter något så mycket som jag längtar efter vår student, då lämnar jag mitt childhood bakom mig och vidgar mina vyer, med dig.

Tankespridd och känslosam, texten är förmodligen osammanhangande.
Jag återkommer när jag har båda fötterna på marken igen!