Ibland blir jag så frustrerad när jag kikar runt ute i bloggvärlden, hur människor trycker ner på det någon annan skriver. Varför i hela världen gör man så? Många människor skriver för att de älskar det och för att nå ut till människor med sina åsikter och sina tankar, kanske vill de ha något besvarat och ser det som en chans att få skriva av sig för andra. Vad finns det då för anledning att trycka ner personen i fråga, beundra han/henne för styrkan att våga uttrycka sig i text istället, stötta genom en fin kommentar även om ni inte känner varandra. Vart är världen på väg, ge varandra en kram istället för en käftsmäll. Alla individer är underbara på sitt sätt, det gäller bara att se igenom det yttre.
Det jag vill komma fram till är att de som blir nedtryckta, skriv för er skull och för de som inspireras av er och ge övriga läsare en förlust, för den är deras ifall de inte kan läsa mellan raderna.

Nu har jag fått det sagt, men trots mitt lilla utbrott på denna yviga bloggvärld så har det varit en bra dag med klarblå himmel, strålande solsken och fågelsång. Till detta passade jag på att ta en promenad med två hundar och hörlurar i öronen. Dessvärre så lyckades jag somna i en timme, eller kanske två? detta har gjort mig till en zombie ikväll, så efter en gudomlig kvällsmat (läs: jag vet att den kommer vara gudomlig, för det är min favorit) så ska jag ge mig ut i det den isande kylan på en promenad med Caisa, innan jag avrundar kvällen framför andra avenyn klockan nio.

Förlåt för ett rörigt inlägg, hoppas att ni har det bra,
mycket kärlek!