Sedan sist har det hänt mycket, både på gott och ont, känslostormar framförallt. Jag är tillbaka i Skåneland och känner mig mer ensam än någonsin, jag vill inte vara ensam. Jag vill strunta i allt som heter jobb och bara spendera tiden med A, det skulle vara precis vad jag behöver, men så är dessvärre inte fallet.

Mackor måste göras, sömnnen måste komma tidigt och imorgon ringer klockan på tok för tidigt.
Helst av allt vill jag bara sätta mig i ett hörn och gråta. Istället för att sammafatta vad som skett hos mig så bjuder jag imorgon på fotomaraton, till dess

Adjö!