Ett kapell som rymde knappt 30 stolar, en vit kista och ett flertal blommor. Fina och tänkvärda ord, många tårar och en värkande längtan. Vi sjöng för dig, vi grät av saknade och vi tackade dig för den tid du varit med oss, en hand på kistan och röd ros lämnade vi på din bädd men minnena tog vi med oss i våra hjärtan. Att komma upp till huset utan att du står på verandan känns fortfarande overkligt, det finns ingen hundarna ska hälsa på, det finns ingen som säger kloka ord och det är ingen som bara vill prata, när vi backar ut från uppfarten finns det ingen värmande hand som vinkar hejdå längre.

Min mormor var en klok kvinna, som jag & mamma läste på en kylskåpsmagnet förut idag "mamma vet mycket men mormor vet mest" vad samtalsämnet än handlade om så kom det kloka reflektioner och du visste alltid det vi undrade. En värmande hand och tröstande ord, eller mer uppiggande än tröstande, du må varit en speciell person men ack så älskvärd.

Begravningen var för mig inget farväl, när sommarsolen står som högst på himlen sjunger vi dig ner i marken. Inte ens då säger jag farväl för jag vet att vi ses igen, i en annan tid och i en annan värld. När jag kommer dit ska jag sjunga alla de sånger du så länge saknat. Sov gott mormor, min längtan dör aldrig och min saknad är konstant.
All kärlek ♥



Tills vidare finns jag lite mer i det tysta, då och då uppdaterar jag er om vad som händer och sker i mitt liv.
För tillfället vill jag ha sommar, frihet och en hög dos kärlek.
Det har senare tid varit väldigt många negativa besked och detta senast idag, jag skulle behöva lite positivt.
Även om jag vet att det finns positiva saker att se fram emot så har jag för tillfället svårt att ta in det,
jag saknar, jag längtar, jag skriker och jag vill bara bort för ett tag!