Efter många om och men så har vi nu haft ett familjärt avslut. En fin ekurna stod på altaret när vi kom med ett ljus framför, vi bar den med oss och placerade den i hålet som vaktmästaren hade grävt åt oss, brevid hennes livskamrat. Det var ett fint avslut men kändes samtidigt fel, inga ord nämnda så heller inga pikar komna.
En av de klokaste kvinnor på jorden har nu fått frid, hon sover under mark och har sin själ bevakande ovanför oss. Tiden går snabbare för dig än för oss, varje dag är det en saknad som blir påmind över att du inte längre är här hos oss, i ett mänskligt skede även om du finns i våra hjärtan.
Sov gott och få den frid du förtjänar, älskade mormor!

Nu äter vi chips och ser på tv, senare skjutsar vi Jonas till tåget i Hässleholm och därefter kryper vi till kojs för imorgon väntar en tidig morgon och ett långt dygn.