Idag har jag och jordens mest fantastiska människa varit hand i hand i två år. 30 mils avstånd och en längtan efter ett gemensamt vardagsliv känns inte lika långt borta längre. Det värsta är att vi inte delar dagen med varandra, så i lördags spenderade vi dagen på Göteborgs gator och cafeér, skönt att få distans från bådas hem och bara vara med varandra. Jag räknar dagarna till jag står på trappan till friheten och vet att jag inte behöver vara ensam längre!

Ikväll äter vi födelsedagsmiddag för mannen i huset. Det finns många måsten som är brådskande och det finns en helg att se fram emot, som i dagsläget är långt borta men längtan och stress har jag inte dött av förut.
Tills dess att jag har båda fötterna på jorden igen så var detta allt!