Jag är tom, det finns ingenting. Jag söker efter rätt ord men har nog övertygat mig själv om att det inte finns några under den kategorin för tillfället, allra helst inte en dag som denna. Det har varit ett omtumlande år. Jag kan inte förstå att det är ett år sedan.
Ett år sedan marken under mina fötter försvann, ett år sedan jag glömde bort hur man bar sig åt för att andas.
Det finns inga kloka ord längre, eller det finns helt enkelt inte tillräckligt kloka människor som gör att orden formas rätt längre.

Jag vet att du finns på andra sidan. Det finns något större. Du ser oss men för oss är du osynlig och finns istället i våra hjärtan. Like I told before, det finns inga ord kvar men det finns väldigt många minnen.
Ikväll låter jag hennes ord sjunka i hjärtat, låter tårarna falla och ser tillbaka på tiden som gått.

Mormor, du kommer alltid att fattas mig.
All kärlek ♥