Tisdagkväll och klockan har passerat 23- jag känner mig som värsta nyhetstanten när jag skriver så precis som "klockan är fyra och här är ekot"  nej nu får jag allt skärpa mig.

I vilket fall så har jag haft min andra seriösa skoldag idag, om man kan kalla den seriös vet jag egentligen inte med tanke på att vi spenderade större delen av eftermiddagen framför höjdhoppsfinalen i OS. Men det drar igång nu på riktigt och jag vet inte ifall jag kommer att orka eller om jag kolapsar inom en snar framtid, men den som lever får se. Det får bära eller brista helt enkelt.

I eftermiddag har jag varit hos frisören med lilla Enzo ( som förövrigt sussar som en liten bebis i soffan ) och därefter så var vi ute på en långpromenad genom byn. Jag älskar egentligen promenader, musik i öronen och ränsa tankarna, detta bör dock inte vara i byn utan mer i skogen där det är lugnare. Nackdelen är då att det närmsta som är perfekt är klinten och så långt orkar inte Enzo gå ännu så det får vänta ett tag till.

Ikväll har jag placerat mig i soffan framför en bra film och nu sitter jag här i min ensamhet och bara grämer mig över allting. Jag känner verkligen för att gräva ner mig för ett tag och återkomma när allting känns bättre och när jag vet att jag orkar satsa 100% och alla krafter är tillbaka där de ska vara. Dessvärre så kommer detta som det känns nu dröja ett tag och det gör mig bara förbannad, för nej- orkapalla ( som petra uttrycker det )

Jag är fortfarande ledsen, besviken och allt det där. Jag är inte dum i huvudet men jag orkar inte ta mer skit och jag orkar inte höra på fler lögner. Jag vet inte vad jag gör för fel och jag kommer antagligen aldrig att få veta det heller, om det ens finns något fel.

Nu ska jag gå ut med Enzo på baksidan så att han får göra vad han ska och därefter lägga mig i sängen och läsa Stieg Larsson, som hamnat lite utanför senaste tiden, nu ska jag ta tag i den och snart är den slut.
Imorgon är jag ledig och det behöver jag, tror dessutom att jag gör mig bäst hemma men vi får se.

Godnatt!