Efter över en vecka är jag fortfarande inte back on track, men jag lever och uppdaterar mest som ett levnadstecken. Skolan ger mig ångest, alla falska människor gör mig förbannad och alla människor som försöker verka lite bättre än vad de är gör mig ledsen.

Det är inte lätt när det är svårt och förtillfället är det endast det sistnämnda.
För varje steg jag tar framåt så blir det de dubbla bakåt, konstig känsla det där.
Inga ord beskriver de senaste dagarna. Många tankar, jag saknar mormor!
Nu vet ni vart jag står, vi hörs nä vi hörs!