Tisdagspuss

Som en blixt från en klarblå himmel. Först idag slog det mig. ca 50 dagar.. det är ingenting.
Det kommer att vara intensivt. Efter att idag har fyllt upp min kalender så vågar jag knappt öppna den igen. Jag är utan tvekan en upptagen kvinna, synd att säga något annat.

Jag har fått tillbaka en del av det hopp jag förlorade för ett tag sen. det kan gå vägen, trots allt. Men om det inte går vägen, vad händer då. Jag konstaterade att jag snart står utan någon mark under fötterna, att jag kommer vandra omkring som en osalig ande, till dess att jag vet. Jag har svårt för det där med att tappa kontrollen och det är precis vad jag kommer att göra.

Tidigare i eftermiddags så låg vi på studsmattan för att ta fram barnet inom oss, jag & min fina barndomsvän. Vi sprudlade av ideér och när det samtidigt slog mig att jag snart inte längre kommer att bo på skåns mark så försökte vi gnida halvhjärnorna samman för att smida lite planer, jag hoppas att det går vägen.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Du kommer tillbaka?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0