Jag är borta. På alla plan. Det är förvisso relativt ofta som jag tappar bort mig bland alla ord och meningar men denna gången så är det inte mycket jag förstår. Vad är det egentligen som händer. Om det fanns en enda människa i hela världen som kunde förklara det för mig, då är jag denne evigt tacksam. Plötsligt så går allting på rutin. Jag känner mig som en levande zombie. Äta. Jobba. Sova alldeles för lite och kronisk huvudvärk.

Situationen gör mig obekväm och i dagsläget så känns det absolut inte som att jag kommer att hitta tillbaka till mig själv, inte på en lång tid. Jag har så mycket som vill ut, så många känslor och så många tankar, men jag vet inte hur jag ska formulera mig, jag tror att ni skulle ha väldigt svårt för att förstå. Jag är svår.

Midsommar är överskattat, utan tvekan. Även om det inte kändes helt okej att alla åkte till kusten, firade med höjda glas, dans och god mat medan jag jobbade så kommer det att kännas skönt den dagen pengarna är på mitt konto. Jag har 6 timmar kvar att jobba, imorgon 7-13.30 sen är jag äntligen ledig en dag, i need it, like never before. Och till helgen åker jag hem till mitt flickrum i Skåne, det känns bra. Jag saknar det, jag saknar mamma & pappa, jag saknar Enzo och jag saknar mina fina hjärtan.

Tills vidare kära vänner, jag hoppas att ni har det bra!