Nothing last forever

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?


Jag har tappat mina ord. Jag har tappat allt. För första gången så har jag fått ångest, över framtiden.
"..vi lever inte tillräckligt länge för att rätta till allting.."


Avtryck
Postat av: LOVISA

Åh. Lars W:s ord är alltid så bra.



Likaså dina.

2010-05-27 @ 14:56:20
URL: http://tidtid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Du kommer tillbaka?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0