Ett kapell som rymde knappt 30 stolar, en vit kista och ett flertal blommor. Fina och tänkvärda ord, många tårar och en värkande längtan. Vi sjöng för dig, vi grät av saknade och vi tackade dig för den tid du varit med oss, en hand på kistan och röd ros lämnade vi på din bädd men minnena tog vi med oss i våra hjärtan. Att komma upp till huset utan att du står på verandan känns fortfarande overkligt, det finns ingen hundarna ska hälsa på, det finns ingen som säger kloka ord och det är ingen som bara vill prata, när vi backar ut från uppfarten finns det ingen värmande hand som vinkar hejdå längre.

Min mormor var en klok kvinna, som jag & mamma läste på en kylskåpsmagnet förut idag "mamma vet mycket men mormor vet mest" vad samtalsämnet än handlade om så kom det kloka reflektioner och du visste alltid det vi undrade. En värmande hand och tröstande ord, eller mer uppiggande än tröstande, du må varit en speciell person men ack så älskvärd.

Begravningen var för mig inget farväl, när sommarsolen står som högst på himlen sjunger vi dig ner i marken. Inte ens då säger jag farväl för jag vet att vi ses igen, i en annan tid och i en annan värld. När jag kommer dit ska jag sjunga alla de sånger du så länge saknat. Sov gott mormor, min längtan dör aldrig och min saknad är konstant.
All kärlek ♥



Tills vidare finns jag lite mer i det tysta, då och då uppdaterar jag er om vad som händer och sker i mitt liv.
För tillfället vill jag ha sommar, frihet och en hög dos kärlek.
Det har senare tid varit väldigt många negativa besked och detta senast idag, jag skulle behöva lite positivt.
Även om jag vet att det finns positiva saker att se fram emot så har jag för tillfället svårt att ta in det,
jag saknar, jag längtar, jag skriker och jag vill bara bort för ett tag!

Medan många andra har förtärt alkoholhaltiga drycker har jag haft en lugn helg och det är jag idag tacksam över när jag hör hur folk pratar om varandra. Mycket blinkande men färre svängar gjorde i fredags garanterat bakomvarande bil tokig medan vi endast utbrast i skratt av vår blindhet. Få timmars sömn, en dusch och en slarvig makeup senare satt jag med a & m på väg till Kristanstad. Hasselbackspotatis, fläskfilé god sås chips & dip satt som en smäck. Eurovision var pinsamt och bilen blev vår vän.

Några aggresiva meddelande och delvis försoning, nu med ett litet leende på läpparna och vad kvällen kommer bestå av är förutbestämt. Det är inte mänskligt och borde dessutom vara förbjudet.

En uppdatering om vad som sker och händer i mitt liv för tillfället. Det stormar ofta och mycket, det är många känslor och det är virrvarrv uppe i knoppen som jag inte kan reda ut riktigt på egen hand. Det är högar av skolarbeten, böcker och prov som ska genomplöjas innan terminen är slut, hur många de är vill jag inte tänka på för då tuppar jag av.
Idag var vi i mormors hus, i gömmorna fann jag en polaroidkamera som jag suktat efter längre, jag pratades vid med min moster och vi bestämde att jag fick ta den till min ägo och som en kul grej ska jag ner till fotostudion imorgon för att se om det finns lite fotopapper osv till den. Imorgon tar vi kroppsligt farväl av mormor, hon kommer att se fridfull ut och jag vet att det kommer bli jobbigt. Jag knåpar på dikten till mormors begravning som äger rum nästa fredag, det tar tid men det finns en mall.

Texten är lika med mitt huvud, rörigt och totalt oorganiserat.
Vi hörs när jag är på fötter igen, för tillfället känns det mest som att jag står still och stampar på glas.