Idag har det varit grått praktiskt taget hela dagen. Regndropparna ligger fortfarande platt mot fönstrerna. Den där förbannade timmen har alltid stört mig, till en början iallafall.

Jag har haft en mysig helg. Kalas är mysigt och paketer är det bästa jag vet, jag är uppenbarligen väldigt omtyckt för de har lyckats sätta fingret på precis det jag velat ha.

Ikväll myser jag framför Johan Falk och gömmer min irritation över egoistiska människor i lådan brevid sängen :)

En mysig fredag. Morgonpromenad i vårsolen. Jag kunde åka till stan i min nya kavaj, utan att frysa. Ringen kommer att bli fin och den kommer att betyda något väldigt speciellt, den 5;e juni får mer än gärna vara närmare än 2 månader. Jag har kramats och pratat om livet med en bästa vän. Slagits med människor på maxi, lönehelg it is.

Snart är hela familjen samlad. Jag ska få paket. Äta god mat och tårta. Pussa på min bättre hälft och njuta av lite ledig tid, tillsammans med mina kära.
Till dess att dörren öppnas slötittar jag på Let's Dance och uppdaterar mig om hur det går i kvällens hockey.

Alla fönster är putsade, även om jag var på vibben att trilla ner. Det doftar rengöringsmedel på hela min våning. Kliniskt rent, inte ett dammkorn, utan att överdriva. Powerwalk med världens sötaste hund som dessutom har blivit friserad. Ett arbete som låg orört är mer än halvfärdigt. Vi har spunnit vidare på lite filmideér till filmfestivalen, nu ska vi lyckas filma det vi vill få fram också. Jag har andra ideér också, men mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag har helt enkelt alla skäl i världen att få ha efternamnet effektiv för en dag. Jag tror att vinden håller på att vända nu, undrar om det är solen, vädret eller helt enkelt vetskapen om att det faktiskt inte är så lång tid kvar.
Ikväll somnar jag tidigt och imorgon är det en ny dag!

Dagen innan min födelsedag så är jag som ett barn på julafton, det har jag alltid varit. Spänningen med paket och överrasknigar kommer jag aldrig att växa ifrån som det barn jag faktiskt är.

När mamma och pappa kom upp med paket vid strax efter sex så var jag såklart redan vaken, sedan en stund tillbaka. Fina paket och precis på pricken vad jag hade önskat mig, mina föräldrar är fina.
Jag mötte upp fina Tanja i byn för att få en kanske ovanlig födelsedagspresent, världens största brunch som innehöll allt, med betoning på allt. Vilken start på dagen, detta till den nya wallanderfilm.
Under dagen så har jag kramats med en extramamma, en bästa vän och fått en massa fina/söta sms och hälsningar från andra sätt. Ni är fina, tack.

Det har utan tvekan varit en fantastisk födelsedag, saknade dock det årliga födelsedagskortet från min fina mormor. Jag saknar dig och varje dag finns du i mina tankar! ♥

Socionom. Lärare. Ambulanssjukvårdare. Specialistsjuksöterska. Psykiatrisk vårdare. Vem är jag?
Om ganska så exakt en månad så ska ansökningarna vara inskickade, om en månad ska jag veta vad jag vill, och vad jag fortfarande kan trivas att jobba med om 30 år- hur i h-lvete är det möjligt? Idag vet jag inte ens vad jag vill göra imorgon, hur ska jag kunna veta vad jag vill med hela mitt liv när jag inte ens är 20 år gammal.

Jag har alltid fått höra att sista terminen är så slapp, att det finns mycket tid att tänka och överväga. Vad har de levt i för värld? Böckerna samlas på hög, mitt i allt detta ska jag överväga vad jag vill med mitt liv och samtidigt hinna leva. Jag har aldrig haft svårt för att ha många bollar i luften men just nu känns det som att jag lever två liv och det är väl ingen människa som klarar.

Som plåster på såren så har jag haft en fantastisk helg. Soffmys, god mat, alldeles för mycket godis, biomys och som grädden på moset så har jag haft min andra halva, hand i hand. Ikväll är jag ensam igen. Försöker springa ifatt lite tid. Lyssnar på skvaller och är glad att det inte var jag som dansade med flaskorna i helgen, det hade varit för mycket.

Marken under mina fötter brukar vara någorlunda stabil men för tillfället så existerar den inte alls, jag är förlorad. Jag har slutat räkna timmarna och plötsligt så flyter dagarna in i varandra. Det finns inga ord att få fram och mer ofta än ibland så undrar jag hur jag hamnade här, var har hon tagit vägen. Jag ser tillbaka på en stark individ, med en vilja av stål och som aldrig gav vika för någonting.

När våren är på väg så borde det vara allt annat utom jag som faller, regnet i första hand. Solen kikar fram hela tiden och jag brukar stråla ikapp med den, men inte nu. 30 för mig är det så speciellt att jag skulle vilja skrika ut mina känslor, men varför bara jag, varför inte du?

Innerst inne så vet jag att jag är lyckligt lottad. Jag har världens finaste människor runt omkring mig. Får alltid fin feedback och det finns alltid någon som står bakom. Någon dag snart, så är mitt vanliga jag tillbaka som en skinande sol och ingen längtar mer än jag själv.

i helgen har jag bläddrat i alla fotoalbum som finns, detta är utan tvekan ett av mina favoritkort- iallafall om man tänker på hur det gick till på isen :)

Saknar allt som jag inte längre kan göra.. och allt som inte finns kvar

För drygt en vecka sedan så gick jag på lov med hoppet om att stressen skulle vara som bortblåst när jag kom tillbaka, men jag högg i sten. Tillbaka i den verkliga vardagen och allt vad den för med sig så känner jag mig precis lika stressad idag som jag gjorde måndagen för två veckor sedan, de är konstigt det där att jag aldrig lyckas springa ifrån det som flåsar mig i nacken.

Det mesta på alla to-do-listor i världen hånflinar åt mig som en påminnelse om vad som egentligen borde göras och det ska göras, me inte riktigt nu. En dag, väldigt snart ska jag rannsaka mig själv från topp till tå, ta tag i alla måsten och vädra ut allt oinbjudet besök, men först måste jag hinna ifatt. Tiden börjar bli knapp, jag ska bara inse det.

Ikväll läser jag engelska, dricker té, låter gamla favoriter stå på som bakgrundsljud och strukturerar, jag måste lära mig!